Storoxar hem

I mitten av juli släppte vi våra oxar till kor och kvigor.

Där har de nu varit i nio veckor och vi hoppas verkligen att de gjort sitt jobb så att vi får kalvar även nästa år.

Det gick bra att hämta de.
Vi hälsar på djuren varje dag så de är vana att vi är i flocken och rör oss.
Dessutom så tror jag att oxarna tycker det är skönt att få åka hem och ta det lugnt för de kliver utan minsta problem in i djurtransporten.

Men ni skulle ha sett när vi släppte ut de i deras egen hage.

De frustade, brölade och skrapade klövarna i backen så det skummade i mungiporna och jorden yrde.

Den minsta oxen som nu är två år tyckte att han skulle ha herraväldet nu, men ack vad han bedrog sig.
Den andre, två år äldre oxen, sköt den lilla framför sig genom hela hagen. Det var hans sätt att visa att här har du, din lilla skit inget att säga till om.

Men de höll säkert på i en par timmar innan den minsta gav sig.

Nu är allt frid och fröjd. Lillen har rättat sig i ledet och de betar i lugn och ro.